hej vänner.

en snart ganska händelserik helg är över... kom precis hem från sofie i malmköping. jag, sofie och ellen har gottat oss i tacos och chips och allt möjligt :) supermysig kväll...

igår klev jag upp strax innan 8, sen kom vi iväg lite senare, jag, sofie, linda och lisen. vi stannade på OK, och köpte lite dricka, och diverse. jag sa till sofie " fan vad skönt att du slipper snön iaf" och alla höll ju såklart med.... så vi började vår lilla omväg förbi nyköping innan sthlm. allt var bra, och solen sken. precis efter vadsbro föreningsgård kommer det en backe med svag vänstersväng ganska lång men vägen blir rak tillslut... sofie körde lagligt runt 80-90 km/h...så kommer det en bergvägg på höger sida. och helt plötsligt utan förvarning så släpper alla däck vägbanan. jag minns inte så mycket, ingen av oss gör det. men vi har noll kontroll och flyger över vägen, både i vänster och höger körfält. sofie försöker ratta upp bilen, vi är på väg rakt in i bergväggen, men sofie får förmodligen upp bilen någorlunda, sen tror vi att vi sladdade fram och tillbaka ett tag, till vi tillslut fick snurr på bilen och farten som tur var saktat av lite, sen åkte vi ner baklänges i diket på vänstersidan, tack gode gud för det. för där var det bara vanligt dike,och sen gärde. vi åkte ca 10 meter i diket, sen stannade bilen....
vi tog oss ur bilen, och en tjej som kom i en mötande bil, medans vi höll på kom springande och frågade hur vi mådde,  herregud..jag var helt uppskakad, mina ben bar inte mig iallafall... och hon försökte lugna ner oss. vilket hon lyckades med ganska bra tror jag, så himla gullig. jag ringde victor som fick hoppa ur sängen, och springa hem till lindas markus och väcka honom. vi ringde bärgningsbilen. och den här underbara tjejen åkte iväg efter ett tag....
och där stod vi ute i diket, vi började lugna ner oss. varenda gång en ny bil kom, var det hjärtat i halsgropen alltså, bilen som kom efter oss fick också sladd. men alla andra klarade sig...
och 10 minuter senare kom saltbilen såklart...så jävla ironiskt.

alltså detta var fan det värsta jag varit med om...man tänker så mycket "tänk om" hade vi kört in i berget hade vi inte suttit här idag förmodligen, om vi hade fått möte precis när hjulen släppte hade vi frontalkrockat med den bilen, och om det hade varit ett brantare dike och med högre fart hade vi voltat ner. vi hade en fruktansvärd tur, det måste man säga. vi alla mår bra, det var bara sofie, som bröt en nagel, och den var inte äkta :)

allt gick så sjukt fort ändå, men samtidigt kändes det som en evighet innan bilen stannade, och jag vet att jag tänkte, hur kommer vi se ut när bilen stannar, kommer vi leva....

vi tror att vi var knäpptysta under hela tiden det hände, en del har frågat om vi alla skrek, men vi var helt tysta. ingen sa nåt när bilen hade stannat heller.... det var helt tyst.

vägen låg i skuggan, bakom berget, dock var det 5 plusgrader ute, och inte kunde man tro att det skulle vara så jävla halt där.

det är mycket som går igenom ens huvud hela tiden. kanske är bra att man inte minns allt som hände.

*
vi kom till globen till slut, man ska ju ta tjuren vid hornen på en gång...vi tänkte åka tåg först, men gick inga bra. så vi åkte bil ändå. och det var kul i globen


kvällen spenderade vi hemma hos victors bror mattias och hanna, grabbarna spelade poker, medans jag och hanna,  kollade på idol och sedan pirates, men nästan mest på Moa som låg i soffan, sötnos :) så det blev ett bra slut på dagen iaf...det behövdes.

jag har lite bilder som jag lägger in imorn, på bilen bl.a. den klarade sig hyffsat bra ändå.

ja herregud....

puss