Återigen hade jag byggt upp mina förväntningar såå högt, jag tycker ju att det är så roligt med sport som jag redan skrivit någongång... Det skulle gå. Även om jag inte trodde att det skulle gå enkelt, så skulle Sverige kämpa till sig en seger eller oavgjort, trodde jag.

Fast jag vet att jag inte borde, för det slutar alltid med att min besvikelse blir så enorm att jag inte kan hantera den själv.
när ryssarna gjorde 2-0 började jag grina, reste mig upp och gick hem från det som skulle bli en fotbollsfest, jag gick ända från salsta, och det är ungefär det som krävs för att jag ska kunna lugna ner mig...aldrig att jag sitter kvar och ser den skiten som utspelades framför oss...det kan inte ha varit någon som trodde att det skulle gå, och då brukar jag ändå ha hoppet kvar until the fat lady sings...men inte igår. det fanns ingen mening med det.

När jag kom hem gick jag in på mitt rum, satte mig i soffan, började fixa mina naglar och läste min bok.