12 Juli 2007

Jag bara måste dra hela historien i detalj. ;)

I onsdags hängde jag Linnéa och robban på grönan. Härligt var det, precis vad man behövde! några skrik bjöd vi väl på=)

Vid 18 åkte vi in till centralen och mötte Victor och Truki. Sen åkte vi ut till tyresö till lägenheten. Den var perfekt för övernattning. Vi tog det mest lugnt, spelade kort och hade allmänt trevligt! Jag förlorade på kotten, det gör jag alltid =)

Torsdag morgon. 12 Juli. Halv 8 gick vi upp. På med Metallicatröjorna sen gav vi oss iväg, Till donken brevid. Där åt vi frukost. Då hade victor stressat upp oss alla till absolut max! Vi hann in på en mack iallafall, där handlade vi lite mat och strandmadrasser att sitta på. ett väldigt lyckat inköp faktiskt!

Väl ute vid Stadion vid 10 mötte vi upp Victors kusin, med sin pappa och kompis! Sen satte vi oss tillrätta. ganska långt fram var vi. DÅ började regna. på med våra ponchos som vi köpt på gröna lund. Är så glad över dessa, för visst, det regnade konstant i 5 timmar. Vi frös och jag trodde aldrig klockan skulle bli 17. Linnéas läppar var helt blåa efter ett tag, vi stod upp och käka, strandmadrasserna var bara att kasta efter 3 timmar, dyngsura. Det var som att campa ungefär...fast värre nästan. vi hade två flaskor med sprit, turkisk peppar, de värmde lite, i allafall en stund, blev många nibbor ;) Jag och Linnéa gick iväg en enda gång under 7 timmar, för att uträtta våra behov...brevid en lastbil på gatan (Drottning Sophias väg, för övrigt). vi hade ju ponchos, inga problem ;) "gröna regnrockar rockar"

vi höll humöret uppe faktiskt, vi hade mobilhögtalare med oss, kanonbra! När hälften av tiden gått i kön, började de soundchecka inne på stadion, det bara dåna bland husen. Det var då man började förstå att det var allvar...hjärtat hoppade över ett par slag, inte bara på mig! ;)

Sista 2 timmarna gick ganska fort, och när de började släppa in oss, ja...jag kom sist fram till grindarna, stackars tjej som visiterade mig, hon var sååååå stressad, de andra stod och väntade på mig, sen var det bara att springa för livet...oh som vi sprang, Över hela stadion! och när vi väl kom in i inhängnaden längst fram vid scenen, kunde jag äntligen andas ut, och slappna av...vi satte oss ner...och då hade solen kommit fram. det kunde knappast bli bättre! förutom en enda liten detalj...toaletter, ja tack! det öste in folk, men vi fick reda på att vi skulle få band runt handleden så småningom så att vi skulle kunna röra oss på område. så när väl det hände kunde vi gå ut, köpa lite öl, vatten och gå runt och kolla lite. Då var det riktigt nice, vilken stämmning!


förbandet Him var inte alls bra, de försökte inte ens, så sista kvarten av deras spelning hade vi satt oss ner igen, det var ganska många som gjorde där inne i fållan. När him spelat klart och det gått ungefär 30-40 minuter, började vi röra oss framåt, låångt fram skulle vi stå, in i mitten, så klart. Och jag var så nervös, det var helt sjukt, jag hade så ont i magen...=)

Alltid innan Metallica kliver upp på scenen spelas en AC/DC-låt i högtalarna, och när den kom igång, vilket liv det blev bland alla 32000 där inne. Och jag kunde inte ens hålla tårarna tillbaka då, och när väl Ecstasy of Gold började, ja jag kan inte beskriva med ord hur stort det var, jag trodde inte det var sant...som jag sa, jag grinade som ett barn, så vackert var det...!

Dessa 2½ timmar var bland det bästa jag varit med om i mitt liv, Det var värt väntan i flera timmar i spöregn,utan mat och vatten typ, det var värt allt, tusen gånger om!

Det var helt sjukt! Helt sjukt! Vilket drag, vilken allsång! Vilken kärlek!

En underbar dag som jag aldrig glömmer! Och är så glad att jag fick uppleva den.


Var himla trevligt igår, grillning,tårta, bastu och bad och världens bästa människor. det blir knappast bättre än så!


Puss puss/ Sofia