snart har jag laddat hem allt som går att titta på, dags att bli frisk och ta nya tag...

Känner mig bara så uppgiven...

Jag vågar inte. Inte överhuvudtaget. Men jag vet att jag måste. och jag kommer att göra det. Kanske det blir människa av mig också en vacker dag...

Kanske.



Det är snart dags igen. Och den här gången kan inget gå fel. Eller kan o kan..

Det ska gå.

Jag är lika positiv varenda gång. Ovillkorlig kärlek. Någongång får man tillbaka.